Som om man bara skulle vara för mångkulturalism i bokslut

Som jag har förstått det finns det vissa partier i vilka man på riksnivå skriver motioner som man sedan skickar ut till kf-politiker så att dessa ska slippa anstränga sig med det skriftliga. Inget nämnt, inget uttalat, inget sådant, bara så.

Som jag har förstått det finns det en del som tänker att man kan räkna ut vad en del människor kostar som grupp. Gärna vad dessa människor kostar under en relativt kort tid dessutom. Ungefär som om man skulle räkna ut vad barn kostar under sina tio första år i livet. Det är faktiskt relevant att veta, kostnader ska ju redovisas. Jag är inte mer ekonom än att jag har läst lite ekonomi ett halvår och därigenom tycker mig vara rättfärdigad att få slänga mig med lite ord jag tycker låter flashiga och helt apropå ingenting få säga alternativkostnaden till att plugga, sunk cost när jag slängde en rutten morot och prata om något rationellt val som utgångssätt då och då. Genom den högskoleekonomin kan jag ingenting om redovisning, bokföring eller annat som jag för övrigt tycker låter så tråkigt att min tankeverksamhet domnar av när orden nämns. Däremot har jag haft den, i detta avseendet, dåliga smaken att vara aktiv i föreningar och därigenom varit tvungen att på något sätt ställa upp utgiftsposter och vad-det-nu-är för att redovisa de där 100-lapparna föreningen har rört sig med under ett år. Därför har jag kanske förstått att man ska redovisa för utgifter. Det är ju faktiskt inte konstigt.

Konstigt är det kanske när man bara fokuserar på kostnader. När man tar den här gruppen på barn upp till tio år för att se hur mycket de kostar samhället. För usch, vilka kostnader! Inte nog med att de förmodligen förpestar världen lite allmänt med diverse smittohärdar av förkylningar och andra otrevligheter så är det ju dessutom skattebetalare som betalar för den stackars läkarens lön som genom statens positiva skyldigheter måste omhänderta de där sjuka ungarna och se till att de blir bättre på sjuklighetsfronten. Där tillkommer dessutom lokalkostnader, eventuella resor, lite extra administrativ och annan personal, lite material som sprutor och mediciner och massa annat.

Och sedan då? När de skrikande spädbarnen hamnat i en övergångsfas för att bli skrikiga förskolebarn och skrikiga skolbarn slutar de inte direkt att kosta. Då ska vi betala för någon slags undervisning åt dem. Tja, det kostar uppenbarligen också en del.

Nej, det borde vi ju göra något åt. Jag är upprörd. Skattepengar bara slängs ut på den här gruppen, det är ju sanslöst vilken kostnad, vilken enorm utgiftspost! Tänk om vi kunde lägga de pengarna på annat, på sådant som är viktigt istället - så lyckliga och harmoniska vi hade varit.

Och så tänk på barnen, de kan ju aldrig trivas här. De kommer ju dessutom bara ta våra jobb så småningom. Säkert våra fruar också. Det är ju bättre om vi tar hand om problemet innan det kommer hit. I magen liksom, det är ju inget konstigt.

Nej, den där gruppen är ju inte okej. Den kostar som sagt bara. Det är en grupp människor som kostar. Det kan rentav vara en förlustaffär för kommuner att tillåta barnafödsel. Då är det inte mer än rätt att redovisa för detta, eller hur?

Människor kostar pengar. Det är inte så konstigt.

Konstigt är när man glömmer bort att människor är mer än en kostnad. Att människor är en inkomst är en del som är konstig att glömma, om än inte en inkomst från början till slut, så ändå en inkomst så länge förutsättningarna är rätt, så länge man mår bra och kan ordna sin egen tillvaro. Det kanske kan svacka om man haft en svår tid i livet, men om man tillåts studsa tillbaka kan det bli bra.

Konstigt är när man bara ser människor som ett ekonomiskt spel. Konstigt är när man glömmer bort att det är just människor man pratar om.